SIVAN SALEH ´S TEXT :D

Hej allihopa :D i detta inlägg så kan ni läsa en artikel som Sivan Saleh har gjort :D

Hungriga blickar


”Linje tretton mot Ropsten”, ekade det i öronen en kall
vintermorgon innan man steg på tåget. Ville sätta mig vid
fönstret för att undvika morgonvakna människors blickar
på varandra. Massor med folk som stod upp när det fanns
en plats ledig av fyra. ”Varför sitter ingen där? Jag vill sitta där, men
tänk om någon hinner före medans jag är på väg dit då?
Kommer ju skämma ut mig?”, tänkte jag för mig själv.
Notera att jag inte tittade på vilka som satt på de resterande
tre platserna som redan var upptagna. Satte mig på den
lediga platsen och tittade äntligen på mina medpassagerare.
Jag la märke till att pojken som satt framför mig var en funktionshindrad person med konstiga tänder och ögon.
Han höll en bunt garn mellan knäna och virkade. Ovanligt, men coolt!
Inte varje dag man ser en pojke virka i tåget på morgonen.
Kände av och såg två helt olika reaktioner på en och samma gång.
Den ena från de ”normala” då de frågade hur i helvete (ursäkta språket)
den där konstiga pojken med de konstiga dragen tänkte, samtidigt
som de äcklades av att han inte såg ut som alla andra. Den andra
reaktionen från den ”onormala” då han talade för sig själv och bad
Gud att göra tågresan lite kortare så att han slapp känna
sig så ensam, konstig och onormal i dessa morgonvakna människors
”normala” ögon. ”Nästa, Liljeholmen”, ropade tågkvinnan. Han kollade besviket
på mig och tänkte säkert på varför jag inget gjorde när jag såg att något inte stod rätt till.
Jag blev irriterad, ville inte stiga av tåget förens jag sagt några ord till pojken.
Tåget bromsade, kände av tidsbristen, ville bara få ut orden. Tåget stannade och jag la
min hand på pojkens vänstra knä och sa att han virkade väldigt snyggt.
Han svarade mig med ett tack och plussade på ett leende. Dörrarna öppnades
och jag förberedde mig för avstigning. Pojken tittade upp och log.
”De äckliga blickarna du får av dessa morgonvakna människorna
är bara hungriga blickar lillen, mätta inte en enda av dessa. Var
dig själv och kör på, jag hade en ära att titta få på din virkning”, sa
jag och kände mig galet stolt för en stund. Pojken log ännu mer, tittade
på hur mycket garn han hade kvar och fortsatte virka.
Min dag var gjord, jag fick de äckliga
blickarna från att vara hungriga till att svälta.

Ser du att något är fel och du kan göra något åt saken, tveka inte att rätta till felet. Om du har tiden att kunna titta på felet göras borde du ha ännu mer tid att kunna rätta till den. Ett ord, ett leende, en hälsning gör mycket för en annan människa. Varför jag skriver detta är för att du som människa på dessa förorter ska kunna göra nytta för varandra. Kom ihåg att ens lycka blir lyckligare av att dela den!

Av: Sivan Saleh
Sätra


/Lejla Bibezic :D